Megamisama, Donator
#23 intel:
#24 t0nberry:
#22 Jayfool: Det är en väldigt svår fråga att svara på, men jag ska ge det ett försök. Jag måste dock berätta om Jonas och Kerstin från början.
Jonas var en vanlig högstadiekille. När han började nian var han 16 år gammal, han hade fått gå om ett år. Första dagen i skolan hälsade han på sina klasskamrater, både de han träffat under sommarlovet och de han egentligen inte vill ha någon vidare kontakt med. Markus och Adam, Jonas två bästa kompisar, satt på sina vanliga platser och vinkade bort Jonas.
- Kolla den fula jävla kärringen, hahaha! Utbrast Markus. Hon är vår nya lärare i svenska och historia.
- Man skulle kunna tro att hennes mamma var en kamel och att hon sedan fick en slägga i huvudet som 5åring. Säger Adam och fnissar som en liten skolflicka. Adam hade inte kommit in i målbrottet ännu och var bara 145cm lång trots att han snart skulle fylla 15, så Jonas började skratta åt Adam. Jonas tittade sedan på läraren. Fyfan, de skämtade inte, tänkte Jonas.
- Nu håller ni tyst och sätter er ner! Skrek den gamla haggan. Mitt namn är Kerstin Klimakteriesson och jag är er nya lärare i svenska och historia. Grabbarna Grus stirrade på varandra och nickade. De orkade inte göra läraren sur redan första dagen. Hon skulle få så hon teg senare på Halloween istället.
Redan på förmiddagsrasten hamnade Jonas i bråk. Jonas var skolgårdens rastpolis. Han kände att det var hans ansvar eftersom hans självbild var att han var en otroligt snäll och omtänksam person, men i själva verket var han bara klumpig, dumdristig och elak. Han ville väl, men det blev ofta fel. En kille i åttan hade börjat tjafsa med en kille i sexan. Pojken från sjätte klass var halva storleken av han i årskurs åtta, så han var väldigt rädd att det skulle bli slagsmål. Jonas ser pojkarna tjafsa, så han springer fram och knuffar killen i årskurs åtta så han flyger rakt in i staketet där cyklarna står. Pojken börjar skrika och gråta och helt plötsligt ser jonas att en vass järnspets har tryckts in i pojkens arm. Alla som står runtomkring börjar skrika på Jonas.
- Åh, för helvete Jonas, inte nu igen!
- Din efterblivna jävel, det var ju inte han som började!
Nu blev Jonas förvirrad. Var det inte den stora killen som började? Han är ju dubbelt så stor, varför skulle han i årskurs sex börja mucka gräl? Alla stirrar ilsket på Jonas medans de väntar på en lärare som en åskådare sprang för att hämta. Nu märker Jonas också att det står en kille från fyran och ser jätteledsen ut bredvid den större killen. Aha... Killen i sexan hade förmodligen gjort något dumt mot han i fyran, sen skulle killen som gick i årskurs åtta försvara sin lillebror. Ojdå, nu fick Jonas panik. Han visste inte riktigt vad han skulle göra, men han visste EXAKT vad som skulle hända. Detta hade hänt många gånger förr och Jonas var ingen främling för vad som kommer hända. Jonas sprang illa kvickt därifrån och upp i sitt klassrum. Väl inne i klassrummet tittade han ut genom fönstret för att se om en lärare hade kommit dit. Helvete, det var Kerstin. Av alla lärare på skolan var ungen tvungen att hämta Kerstin. Klockan ringde och det var dags att springa in på lektion. Alla elever hade nu satt sig på plats. De skulle ha historia som nästa lektion. Nu var klockan 10.35, men Kerstin var inte där. SLAM! sa dörren när den flög igen. Kerstin var ursinnig och skrek åt Jonas att komma till rummet utanför så de kunde prata.
- Vet du vad du har gjort? Han måste sy fyra stygn! Vad tänker du med, inser du inte att det är farligt att putta folk in i föremål?
Jonas ser ut att vara på väg att gråta, inte för att han var rädd för Kerstin, utan han visste vad hon skulle säga nu. Alla lärare säger samma sak, Kerstin var inget undantag tänkte han.
- Om du gör något liknande en enda gång till ringer jag hem till dina föräldrar!
Va? Skulle hon inte ringa hem? Är det sant? Jonas blev jätteglad och sa förlåt till Kerstin och satte sig på sin plats. Hur kommer det sig att hon inte skulle ringa föräldrarna? Det spelar ingen roll för Jonas eftersom han kommer undan. Nu vet han dock att han inte kan göra samma sak igen.
Skolan går och det är redan mars. Jonas har fått sina preliminära betyg och inser att han kommer få ig i svenska eftersom han inte kommer kunna göra bra ifrån sig på NP. På vägledningssamtalet gråter han och ber Kerstin att ge honom g även om han inte gör jättebra ifrån sig. Kerstin fnyser och säger att han kan glömma det. Det är ingen som särbehandlas i Kerstins klass, åh nej. Jonas börjar nu gråta och inser att han kommer hamna på IV. Jonas tycker att det bara är jobbiga jävlar som inte klarar av att få godkända betyg och han vill inte gå tillsammans med dom i gymnasiet. Han vill gå samhälle med Jessica, inte jävla IV med Fete-Hjalmar och Damp-Niklas.
- Det finns en sak du kan göra, säger Kerstin med en otroligt suggestiv blick och förde sina ögon mot Jonas skrev.
- Hehehe, vad skulle det vara? Frågar Jonas och blir helt röd i ansiktet.
Kerstin går sedan fram till honom och ger honom en lapp och säger att han kan få privat undervisning, sen går hon ut genom rummet. Jonas blir förvirrad och kollar på lappen. Där står det en adress.
Jonas går hem, duschar, tar på sig finkläder och sätter sig vid datorn och Googlar adressen. Det var bara två kvarter bort, så Jonas stängde ner datorn och gick iväg direkt. Kerstin var en ganska ful kvinna, så Jonas var ytterst tveksam över detta. Egentligen ville han inte gå hem till henne, men visste att det var antingen det eller gå i samma klass som Fete-Hjalmar och Damp-Niklas. Fan heller att jag ska gå i samma klass som de, muttrade Jonas när han gick upp i trapphuset. "Kerstin Klimakteriesson" stod det på dörren. Jävlar, nu är de dags. Jonas knackade på dörren. Ingen öppnade. Han knackade hårdare denna gången och nu hörde han fotsteg. Kerstin öppnar dörren, hon har ingenting på sig förutom en handduk. Jonas tappar hakan och kan svära på att det är bröstvårtorna han ser nere vid hennes knän som tittar ut under handduken.
- Hej.
- Hej, kom in. Förlåt för att jag är i handduk, men jag var i duschen, säger Kerstin och ler.
Jonas går in och tittar runt. Fyfan vad det luktade. Jonas börjar nästan hosta, men vill inte vara otrevlig så han säger inget. Det luktade som det gjorde hemma hos mormor när hon levde. Trots att det var 5 år sedan hon dog minns han lukten än idag. Varje jävla söndagmorgon skulle de träffas hos henne och äta pannkakor med sylt. Gott som fan, men lukten... Jonas visste inte vad lukten berodde på, men det är väl en typisk lukt som är hemma hos gamlingar. Kerstin pekade mot sin soffa och bad honom vänta där på henne. Han satte sig och väntade ivrigt.
- Så, ska vi börja med undervisningen?
Jonas stirrade i riktning mot ljudets källa. Där stod Kerstin i en halvt genomskinlig negligé. Det enda som inte var see-through var området där fittan var.
- Eh, var allt Jonas kunde säga.
- Seså, kom nu in här.
Jonas följde med Kerstin in i sovrummet. Kerstin stod bredvid sängen och tittade på Jonas med en mycket allvarlig blick.
- Nu måste du berätta. Vill du göra detta för ett MVG eller inte?
- J... Jag vet int... Ja det vill jag...
Jonas hinner inte ens säga sitt "men..." innan Kerstin tar tag i honom och sliter av honom kläderna. Hon kastar sedan honom på sängen och stoppar hans lem i munnen. Jonas har aldrig varit med en tjej innan, han har inte ens hånglat som alla andra har, så detta är väldigt spännande, men samtidigt otroligt läskigt. Men det är så skönt. Det tar inte många sekunder innan Kerstin säger "ojdå, det gick ganska snabbt, hihi". Jonas ler lite skämmigt, men ser samtidigt jävligt nöjd ut. Han var fortfarande hård, så Kerstin tänkte ge järnet nu. Hon sätter sig ovanpå Jonas och börjar rida honom. Jonas vet inte vad han ska göra. Detta är helt fantastiskt, han visste inte att det skulle vara såhär. Han var kär.
Det var inte enda gången Jonas träffade Kerstin. De träffades till och från i 5 år. Jonas var 22 år gammal nu och han kände att han inte var nöjd med sitt nuvarande förhållande med Kerstin. Han ville inte bara knulla, han kände sig tillräckligt mogen att bilda familj. Han ville flytta in med Kerstin och få barn. Han går hem till henne och ber henne sätta sig ner. Jonas börjar prata om att han vill bilda familj och flytta in. Kerstin börjar gråta och ser glad ut.
- Jag är redan gravid, säger Kerstin och gråter av lycka.
Jonas hade fått precis som han ville. Han skulle bli pappa. Helt otroligt. Han har aldrig varit så glad som han är nu. Jonas flyttar in hos Kerstin och de lever lyckligt tillsammans i 5 månader. En dag mår Kerstin inte så bra. hon har väldigt ont i magen och fittan. De blir ganska oroliga och åker in till sjukhuset där läkarna tar prover på fostervattnet. Det är blod i det. Det visar sig att fostret har blivit missbildat och ej kommer överleva. Båda börjar gråta och krama om varandra. De ville så gärna ha ett barn.
En månad efter operationen blir Kerstin gravid igen! Hurra skriker båda och hoppar upp i taket, sedan har de passionerat sex i missionären hela natten. Jonas har nog aldrig kommit så många gånger på en och samma kväll. 3 gånger tömde han satsen i fittan, en på magen och två i röven. Helt otrolig natt hade de tillsammans.
9 månader senare var det dags. Barnet skulle ut och allt verkade gå jättefint. När barnet klämdes ut blev Jonas förskräckt. Han hade downs syndrome... Kerstin sa att det inte gjorde något, att de skulle älska honom lika mycket ändå, men Jonas vet mycket väl hur jobbigt det kommer bli. Jonas lillebror har downs syndrome och han är ett jävla psykfall ibland. Senare på kvällen är Jonas ute och går. Kerstin sover över på sjukhuset, men Jonas var tvungen att åka hem pga jobb dagen efter. Vad skulle Jonas göra nu? Ett barn med downs syndrome... Javisst, han kommer älska barnet precis lika mycket och det kommer säkert bli en jättehärlig kille av honom, men det kommer krävas så otroligt mycket energi. De kommer inte ha energi att få fler barn, utan efter detta kommer de vara helt utbrända.
Ett år går och Jonas har alltid haft lite dålig kontakt med sina föräldrar. De träffas några gånger om året, men de har aldrig träffat Kerstin eller Jerry som hans son hette. En kväll bestämmer han sig för att det är dags. Han bjuder hem morsan och farsan på middag. Pling plong hörs dörrklockan. Kerstin öppnar och hälsar föräldrarna välkomna. Farsan säger tack och går in medans morsan har ett litet stelt leende och hackar fram ett "tack".
- Jonas! Viskade morsan högt. Jag måste prata med dig enskilt, kom hit.
- Vad är det mamma? Har det hänt något? Du ser ju helt lamslagen ut.
- Du minns att vi pratade om din adoption? Vi pratade lite om att vi inte var dina riktiga föräldrar, men du ville aldrig veta något om det.
- Ja? Vadådå?
- Kerstin är din mor... Hon är din biologiska mamma.
Nu insåg Jonas. Det är därför barnen blev som de blev. Shit.
Nu sitter Jonas och Kerstin några månader senare och är i parterapi. De försöker lösa denna situationen. De har ingen sexuell kontakt med varandra längre, iallafall inte tills de klurat ut hur de ska hantera detta.
Så för att svara på frågan, det är lite tricky. De är ett par på ett sätt, men de vet inte hur de ska lösa situationen. Ifall de inte kommer på en lösning kommer de sluta ses och då kommer Kerstin ta hand om barnet.
Raderar...
